År 1816 hände något, som kunde skrivas på brännvinets på den
tiden mycket bedrövliga konto. Soldaten Moderus hade blivit
kallad till tjänstgöring vid kapten Widegrens kompani av
konungens eget värvade regemente i Malmö. Emedan bonden Truls
Håkansson i Åsum skulle köra med ett lass ved till Malmö,
betalade Moderus honom 16 skilling för att få åka till staden. De
hade aldrig varit ovänner. Truls Håkansson hade med sig matsäck
med fläskpannkaka och en flaska brännvin. När de hade kommit
förbi Björka, var Moderus hungrig, och brännvinet och maten togs
fram. Efter att ha druckit brännvin åto de fläskpannkaka. När
Moderus ville ha mer av den, sade bonden nej, och Moderus började
utlösa skällsord. Det gjorde också bonden, kallade Moderus för
hund och gjorde min av att vända tillbaka till Åsum. Moderus
fattade då tyglarna och körde i riktning mot Malmö. De körde fram
och tillbaka och stundom på fältet bredvid vägen. Slutligen slog
Moderus bonden på handen, så att denne tappade tyglarna och föll
omkull på marken. Moderus körde skarpt ett litet stycke,
matsäcken föll av vagnen, och han vände, inte för att hjälpa upp
bonden utan för att taga upp matsäcken, men han körde dock ända
fram till bonden, som tog tyglarna, återlämnade de 16 skillingar,
som han hade fått av Moderus, och ämnade återvända till Åsum. Men
de körde mot Malmö. När Truls för tredje gången hotade att vända
och köra till Åsum, blev Moderus rasande, ryckte piskan från
bonden och slog vettlöst, tills bonden förlorade medvetandet,
varefter Moderus trampade på honom, tills han såg ut att vara
död. Då ångrade sig Moderus och bad om hjälp i Björka. Den svårt
skadade bonden lyftes av vagnen. Moderus följde med och blev i
Sjöbo häktad. Bonden dog följande dag. Nådårspredikanten P.
Gullander intygade, att Moderus hade blott två år tillhört
församlingen men hade merendels varit i garnisontjänst, varför
ingenting var bekant om hans kristendomskunskap. Truls Håkansson
hade kommit från Öveds Torp, hade i 19 år tillhört församlingen,
varit stillsam och kristlig samt ordentligt gått till nattvarden.
Moderus dömdes av häradsrätten att liv sitt mista och halshuggas,
men domen ändrades kanske av hovrätten, ty i senare domböcker
nämnes en f.d. soldat Moderus i Färs härad.